Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bröllopsmarschen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Öster gående upp till kyrkan med fiol under armen. Han
gick rakt fram till skaran omkring bruden, alldeles som
vore han kallad att komma och spela på bröllopet.
Jan Öster kom i den gamla grå vadmalsjackan, som man
hade sett honom bära sedan lång tid tillbaka, men eftersom
detta var ett så stort bröllop, hade hustrun gjort några
försök att laga hålen vid armbågen och satt stora, gröna lappar
över dem. Han var en lång, vacker karl och skulle ha tagit
sig ståtlig ut i spetsen för brudskaran, om han inte hade
varit så dåligt klädd och om inte hans ansikte hade varit
fårat och utgrävt av bekymmer och hård strid med olyckan.
När Lars Larsson såg Jan Öster komma, tycktes han bli
en smula missnöjd.
— Jaså, ni har kallat hit Jan Öster också, sade han
halvhögt till nämndeman Nils Elofsson. Ja, det kan ju inte
skada, att vi är två spelmän på ett så stort bröllop.
— Jag har visst inte bjudit honom, bedyrade Nils Elofsson.
Jag förstår inte varför han har kommit. Vänta bara, så
ska jag låta honom veta, att han har ingenting har att göra!
— Då är det nog någon spektakelmakare, som har bådat
honom, sade Lars Larsson. Men om ni vill ta mitt råd,
så låtsa om ingenting, utan gå och bjud honom vara
välkommen! Jag har hört sägas, att han ska vara en hetsig
karl, och ingen kan veta om han inte skulle ställa till slagsmål
och gräl, ifall ni sa honom, att han inte vore kallad.
Detta förstod nämndemannen också. Det var ingen tid att
börja bråka, då brudtåget höll på att ordna sig på
kyrkbacken. Han gick därför fram till Jan Öster och bad honom
vara välkommen.
Därpå ställde de båda spelmännen upp sig i spetsen av
tåget. Brudparet gick under päll, brudens tärnor och riddare
vandrade par om par, och efter dem kom föräldrarna och
släktingarna, så att tåget var både ståtligt och långt.
När allt var i ordning, gick en brudriddare fram till
musikanterna och bad dem, att de skulle spela upp
brudmarschen.
Båda spelmännen kastade fiolerna upp till hakan, men
längre kom de inte, utan så blev de stående.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
