Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spelmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stanna också på nästa bro och höra efter om du kan mäta
dig med mig.
Han vandrade vidare, och medan strömmen rann inåt
skogen på sin krokiga väg, började han återigen tänka på
sitt hem.
”Jag undrar hur det står till med den lilla bäcken, som
rinner förbi vår gårdsplan. Den skulle jag gärna vilja se
än en gång. Jag borde nog gå hem ibland för att se om
mor har det fattigt och svårt, sedan far är död. Men så
upptagen, som jag är, är det nästan omöjligt. Så upptagen,
som jag nu är, säger jag, kan jag inte sköta annat än fiolen,
ja, det är ju knappt en kväll i veckan, som jag är ledig.”
Om en liten stund råkade han omigen på strömmen, och
därvid kom han genast på andra tankar. Vid den övergången
kom inte strömmen rusande i bullrande fors, utan flöt fram
ganska stilla. Alldeles svart och blank låg den under skogens
nattgråa träd och bar med sig en och annan snövit skumtuva
från de övre forsarna.
När spelmannen kom ner på bron och inte hörde något
annat ljud ur strömmen än ett sakta skvalp då och då,
började han att skratta.
— Jag kunde nog tro, att näcken inte skulle bry sig om
att komma till mötet, utropade han. Nog har jag alltid hört,
att han skulle vara en styv spelman, men det kan väl inte
vara så mycket med den, som alltid ligger stilla i bäcken
och aldrig får höra något nytt. Han vet nog, att här står
den, som förstår saken bättre än han, och därför vill han
inte låta höra sig.
Därmed gick han vidare och förlorade strömmen ur sikte
på nytt.
Han kom in i en trakt av skogen, som han alltid hade
tyckt vara hemsk och ruskig att vandra igenom. Där var
marken betäckt av stora stenrös, och förvridna granrötter
låg uppvräkta mellan dem. Om det fanns något trolskt eller
farligt i skogen, så skulle man väl tro, att det höll sig
undandolt just där.
När spelmannen kom in mellan de vilda stenblocken, for
en rysning genom honom, och han började undra om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
