- Project Runeberg -  Sagerska målet /
17

(1848) [MARC] Author: Sophie L. Sager
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagerska målet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

frukta för hans tal och visste ej hvad jag skulle tro; han
sade att jag skulle vara som hans dotter först och att han
ingen betalning ville ha, utan att han skulle vara som
en far för mig, och att jag skulle blifva hans
ålderdomströst, och hans otäcka Mari Ström som straffad för
stöld, som jag nu fått veta, och en sådan otäcka har
jag bott hos en hel vecka; hade jag vetat hennes laster, då
så hade jag ej varit der en minut; rummet jag bodde uti
hos henne var utåt Vesterlånggatan, huset N:o 33 eller 35,
jag mins ej säkert; vore godt att jag kunde glömma allt —
två trappsteg upp och en trappa ner, der brukade hon att
låsa in sig med en herre i sender då gick jag ut.

Ibland kom en vän den hyggligaste af dem, som
hette Vilhelm Hagert, handlande sa han; den var de
afundsjuk på för han talte till mig, ty då var jag
inne ibland; men hon behöfde ej vara rädd att jag tyckte
om hvarken honom eller hennes otäcke, som gaf henne ett
guldur på hennes namnsdag; och hon sa till mig, att jag
får hvad jag vill af honom, och då sade jag för ro skull
en gång, gif mig en vacker ring på min namnsdag, men jag
viste nog att min namndag varit förut och tänkte ej derpå.
Men en dag fick jag en ring, med sten uti, som han sade
att han köpt hos en guldsmed; men då jag lät henne se
den, sa hon att det var hennes, som han låtit förnya; men
jag behöll ej ringen länge och han ville också ha den, ty
hon sade att jag borde göra någon uppoffring för honom
och att han ville vara förlofvad med mig, och att han då
hade rättighet att göra hvad han ville med mig, men jag
svarade att jag var förlofvad. Då ville han veta med hvem
det var; han trodde det knappt; då sade jag att jag var
förlofvad med dygden; han ville nog förlofva mig med odygden
om han kunnat, men jag är stolt och föraktar lågheter,
med guds hjelp. Han sade ofta att jag är så loj (slapp)
ville att jag skulle vara liflig och som han ville, men det
hade varit omöjligt för mig, fast jag ibland intet tordes
annat än visa, som att jag ej tyckte så illa om honom, som
jag gjorde; han sa att han skulle göra så, att jag dör på
på en timme och sedan vakna i ljufva känslor då han
skulle väcka mig; men jag sa, att jag vill ej dö för än Gud
vill och då kan ingen menniska väcka mig, och att jag vill
dö saligt. Då sa han att hur man dör så dör man saligt
och att Gud bryr sig inte om menniskorna; men Gudske
lof jag känner religionen för väl för att kunna låta bedraga
mig af en finne. Han såg att alla hans försök voro
fruktlösa och han sa, att förr eller sednare skall jag falla. Jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:30:34 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sagermal/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free