Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagerska målet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sade att jag med Guds hjelp skall söka att undfly det onda,
men han sa, att jag ändå gör det, och hon också; och han
var mycket elak en gång der uppe, jag blef förskrämd för
honom då han kom och var mycke oartig, jag skrek och
ropade på hans otäcka som då kom; jag talte om för henne
allt och hon sa till honom att hon var afundsjuk på
mig då, fast hon ej behöfde frukta för mig, och då hade
han sagt till henne att han försöker; men jag var ej så
god att locka som hon. Sen sade han till mig att jag ej
bort tala om hurudan han var, och var ond för det jag
talt om det, och sade att hvad vi ha oss emellan behöfver
ej Mari veta, (hans otäcka) men jag sade att jag ej vill ha
några hemligheter och att jag ej vill handla värre, än att
Gud och hela verlden kan få veta det, men han otäcka var
ändå galen på mig och ville — — — — Han stängde in
mig då han gick ut, för det han tänkte att någon annan
person kunde få den makt öfver mig som han ville ha
ensamt, men han missräknade sig — jag fick knappt så
mycket jag behöfde att äta se’n; han tänkte väl att det skulle
ske med pock om det ej sker med lock som han vill. Han
ville att jag skulle ligga deruppe sade hon till mig, men
jag undanbad mig allt modestiens förnärmande; då skulle jag
väl hafva varit i stor nöd, men ändå kom han en qväll och
ville lägga sig der vi låg; jag flög med pilens snabbhet opp,
men hos henne otäcka hade han lagt sig då jag var somnad;
jag vaknat på natten och tyckte att jag hör något, men kunde
ej ana hvad det var; men då var han hos henne otäckan.
Nu såg jag hvad hon gick för och ännu värre då hon en
qväll gått upp till den elake och ej stängt dörrarna bättre, än
att den som ville kunde komma in — jag lade mig och
lät ljuset brinna och tänkte att hon snart kom, hvarpå jag
slumrade och han den elake hade frågat om hon stängt. Ja
sa hon, hon hade annat i sin plan, men hvarken jag eller
någon annan oskyldig flicka kan ana det, om ej genom hennes
ord då hon yttrar ”att det är hederligt att vara sådan
som hon”, som varit korrektionshjon förut, och nu är
något så fult att jag ej ens vill nämna det, ni anar det nog.
— Jag slumrade som jag förut nämndt och då blef jag väckt
af en liten hund, som låg bredvid mig, då fick jag se en okänd
herre framför mig; jag blef förskräckt, och han ville närma
sig, och sade många artigheter då; men jag skrek blott
och bad honom låta bli mig, som han då gjorde; jag
kastar på mig min klädning, ty jag var naturligtvis mycket
leger klädd, jag sa honom att han gått orätt och att jag är
en resande; men han var lika tokig och sa att han var en
hederlig karl; men jag sa att en hederlig gör inte så, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
