Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagerska målet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett ålderdomsstöd; då sa han att jag ljög och slog till mig
så att det kom blod på handuken som Mari gaf mig. Han
frågade då om han förnärmat mig; ja det har ni sa jag;
då ville han åter slåss, men Hagert och Marie försvarade
mig lite som jag bad dem; men han slog mig mer när han
var gången och ryckte i hufvudet, och slog mig mot
golfvet, m. m. då tänkte han att han skulle kunna
öfvervinna mig, men jag spjernade mig från honom och ref
sönder hans rock ett stycke fram vid fickan; men han
tryckte mig med händerna på bröstet och munnen att
jag ej kunde andas; men Gud som hjelper dem som
honom fruktar, gaf mig styrka att slita mig ifrån honom
ner på golfvet, dit jag då föll af mattighet, och då sa
han att han skulle slåss med den käppen, som dolken
är uti; men Gud som ej ville det, gjorde att han ej fick
tag i den; men han bad henne otäcka gå efter ris att slå
mig med, som hon äfven gjorde.
Han bad henne hålla mig sedan, och han slog mig, och
då jag sade att det var kula på ögat, sa han att han skulle
slå det andra så med, och att han skulle ta en tegelsten
och lägga på ögonen när jag nu grät. Och sade att
han får ångra att han slår den som ej gjort något ondt
och som han ej kunnat förleda, sade han att han skulle
visa att han var finne; jag sade att han kan slå ihjäl mig;
då sa han, att det får han ej plikta för. Det var ej förr
än sent på natten striden tog slut; men Gud skyddade mig
så att finnen blef den öfvervunne, ty jag vann; jag får
lida för min dygd som jag sade honom, att jag heldre dör,
än att vara brottslig, ty Gud vet att jag är oskyldig, och
han hörer de värnlösas bön; men jag sade honom att jag
går till Doktorn, som skall bevisa att jag ej är dat, ni nu
kallar mig, för det ni ej kunde öfvervinna mig; men han
sade att jag ej skall komma till någon annan doktor än
polisen och sen korrektionshuset; men jag sade att jag ej
ondt gjordt; jag kunde ej sofva riktigt de öfriga timmarne
om natten; om morgonen klädde jag mig fort — — så matt
och sjuk jag var; jag frågade efter en doktor; jag hade
hört talas om doktor B. och det var en herre, som visade
mig till honom; det var Gud som styrkte mig att jag kunde
gå till honom, som genast ingaf mig förtroende och ej
tviflade på min berättelse; det var väl Gud som ställde en
hjelp i nöden, som ej ville att jag skulle förgås. Doktorn
var mycke god mot mig och lofvade hjelpa mig, och skref
upp förbrytelserna, men han såg hur svag jag var och
skickade efter en, för att öppna ådern; jag visste snart ej
mycke om mig; när jag suttit en stund och doktorn m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
