Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagerska målet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att jag är en resande, som ej tar emot några visiter. Då
sa han att han var insläppt till mig och blef ond, men jag
fruktar ej dårars vrede; jag sprang och skrek på Mari i
trappan; då kom hon och tog emot herrn artigt så väl som
alla hennes kunder, men på mig var hon se’n ond, för det
jag kunde afvisa en så hederlig karl, och att han var rik;
men jag sade att jag ej vill hafva något, som jag finge
på något oärligt sätt. Hon sade, jag ångrar det se’n, och
att han har sagt att han tycker om mig och vill tala med
mig, men jag lät höra att jag ej tålde sådana. — — — Hon
ville ej säga hur han hette, men det borde hon vara
tvungen att säga i Polisen. Och en gång kom det en annan
obekant herre; då sa hon att jag kan gå in när hon gick ut.
Det dröjde ej länge; jag talte om för den elacke det, och
då sa han att det går inte annat än sådane otäcka dit;
då sa jag att det hade varit er skyldighet att sagt mig det
förr; och då sa han, att det inte är någon i Stockholm,
som ta ett fruntimmer i huset för annat än att göra hur
de vill. Då sade jag till honom ond, då är jag också
kommen hit på det viset, fast ni försäkrade mig att ni var
en hederlig man och ville mig väl, det var vackert af eder:
det vill en finne till att begå sådana lågheter m. m. jag sa
till honom att han ej behöfde säga till henne om herrn som
var inne, ty han var ej på det minsta sätt oartig, men ej
kunde jag vara bland dem, det kan hvar och en finna,
efter jag ej kunde sympatisera med dem. Då gick han in
till henne, kallade henne det hon förtjent, och var ond på
allting, och det syns hurudana de äro, då de förnedrat dem
så föraktar de dem så att de ej vilja gå i sällskap med dem,
men då de ej kunna förnedra dem hatar de dem och
föraktas af den dygdiga. Så var det med finnen, han
förtörnades och skämdes för alla fruktlösa försök han gjort för
mig, han visste ej hur han skulle hämma sitt raseri. Han
gick ut som han brukade om aftnarne, och då han kom
igen var Vilhelm Hagert straxt efter. Då började
finnen att låta höra sin vrede och förtalade mig för
Hagert, i stället för att han förut ej visste hur god han
skulle vara mot mig; han bjöd mig pengar en gång fast
jag ej ville ha några sådana; han började allt mer och
mer att rasa i otidigheter mot mig för det att jag ej var
som han ville; men ett vackert bevis som han fick tag
uti, nappade jag sedan från honom för att få några bitar
qvar; det var ej helt; han sa att han skulle låta polisen
ta mig; jag försvarade mig så godt jag kunde och de
andra hjelpte mig, och jag sade att det är rysligt att ni kan
vara så ond; det var ej längesen ni sa att jag skulle bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
