Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagerska målet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hesselberg yttrade min förmodan att Sagors sinnessjukdom möjligen
härledt sig från strängt behandlingssätt, och att ett
mildare bemötande möjligen skulle fördelaktigt inverka på den
sinnessjuka, upplyste mig Hesselberg att många försök till
hennes förbättring blifvit gjorda, men alla utan framgång,
samt att brukspatron Sager gifvit Hesselberg den befallning,
att hans kusin borde skaffas en plats, der hon hölles strängt
och till arbete, hvarföre Hesselberg med flit skaffat henne
en plats hos Dillströms, som hon kände såsom ett allvarsamt
och ordentligt hus, men att Hesselberg, sedan Sager
der ej qvarstadnat, undandrog sig att vidare taga någon
befattning om Sager, hvilket hon aldrig förmått sig att ifrån
början hafva gjort, om hon känt Sagers vanart och okynne,
den dock brukspatron Sager för henne förtegat. Jag
tillkännagaf för fru Hesselberg att jag vore ungkarl, och
således hvarken ville eller kunde längre taga vård om Sager,
utan ansåg det vara Hesselbergs ovilkorliga skyldighet, att,
då hon en gång åtagit sig Sagers omvårdnad, också återföra
henne till den person, från hvilken hon mottagit henne.
Men Hesselbergs svar blef nu detsamma som förut, med
tillägg, att den person, som mottagit henne, ock måste
behålla henne. Jag vände mig då till ångfartygets kapten,
berättade honom korteligen förhållandet äfvensom mitt
samtal med fru Hesselberg, och lyckades det mig förmå honom
till det löfte, att återföra Sager till Jönköping, såvida
likvisst Sager godvilligt ville företaga resan, och ej några
tvångsåtgärder behöfde invändas, att få henne ombord. Jag
lofvade att härtill söka förmå Sager, men om jag häruti ej
kunde lyckas till nästa fredag, då fartyget skulle afgå,
hvilket jag betviflade, begärde jag kaptenens löfte, att hon
nästföljande tur skulle få medfölja, hvilket jag ock erhöll på
förstnämnde vilkor. Jag ville under det vi således måste
invänta fartygets återkomst, försöka hvad en 8 dagars mild
behandling på Sager skulle utöfva för verkan. Sager fick
sålunda fortfarande vistas i mitt hus, åtnjöt der en i allo
mild behandling, fick alla sina behof uppfyllda, spisades med
samma mat, som jag sjelf åt, fick, när hon så behagade,
taga sig motion i friska luften, dock alltid i sällskap med
Ström, emedan jag icke ansåg rådligt att släppa henne
ensam på Stockholms gator; men detta oaktadt lät hon vid
flera tillfällen sitt halsstarriga och kapriciösa humör utbryta
samt vägrade att vända sina tankar till något annat än
nöjen och förströelser. Någon af de sednare dagarna hon hos
mig vistades, uppkom hon till mig och tillkännagaf sin
afsigt att hon ville resa till Upsala, der hon sade sig ega en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
