Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagerska målet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Öfverståthållare-embetet skulle remittera detsamma till vederbörlig
domstol, då jag från vittnens afhörande vid Öfverståthållare-embetet
afstår. Stockholm den 14:de Augusti 1848.
G. A. Möller,
f. d. fanjunkare och stallmästare.
————
Den 28 sistl. Augusti; då målat åter förevar, uppläste
Sofie Sager en så lydande skrift:
Då jag i går, måodagen den 21 Aug., för första
gången i min lefnad infann mig i Polisen, hvilket ej var
ledsamt, ty den som ej gjort något ondt behöfver ej frukta,
då man tolkar sanningens rena språk och har så många
ädla försvarare, som vill sanning och rätt. Det var
sannerligen en komisk scen, att se den arma anklagade
brottslingen m. fl. stå der så darrande, och upprepa sina lögner,
som ingen hederlig menniska tror på; men den, som han
ville ha till advocat, som blef i polisen utvisad, han kunde
väl tro honom, Möller den skurken, som ej skämdes att stiga
fram och göra en opassande anmärkning; men då steg
en äldre modest man fram, som är så mycke i qvinnans
värde, och näpste den fräcka lögnaren, som icke undslipper
och som fick hörsamma sin näpsare Doctor Brisman,
sanningens försvarare och lögnens fiende. Det var ej ledsamt att
se Fru Dillström stå så försagd; hon vet nog att hon är
lika litet trodd, som Möller; hon hade dock ingenting att
säga heller, som gjorde mig något, fast hon af blygsel för
sitt nedriga uppförande mot mig — sade att min sanna
skrift var osanning, som jag med ed kan betyga, — ehuru
väl jag vet, att ingen hederlig menniska tviflar på min
rysvärda sanningsenliga förklarade berättelse, skriftligen och
mundtligen. Möller (den elake finne) brukade säga att jag
var så barnslig, hvilket jag vill vara i det onda, men han
får se nu genom min fullkomligt sanna skrift, om jag är
barnslig till förståndet; och svagsint, som han sagt, men
som aldrig någon hederlig menniska, hvarken haft skäl till
eller kan säga, ty jag har inga dårskaper begått. På
Möllers osanna, osammanhängande berättelse af hvilken man
hörde ej någon var fullständig, och dem som skulle vara
något på håll var så mycke vittnande om hans minneslöshet,
att man skulle kunna tro, att han, i stället för jag,
förlorat något af sitt ringa förstånd, då han bland annat,
säger, att han sagt till mig, att han ville, att jag skulle
resa tillbaka, och att jag svarat, att jag heller kastar mig
i strömmen; det var osanning att det var så, såväl som
alla andra hans dikter. Jag tror nog att han låtsade för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
