Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
SKYDDSLINOEN
För fru Frise blef allt det, hon fann
behagligast, passande för hennes lynne; ett lugnt,
jämnt kvinnosinne, dock alldeles ej viljelöst och
tanketomt. Nej, långt ifrån! Men visst kunde
hon småle så oskyldigt förströdt ibland, att
mindre skarpsynta människor frestades tro henne
vara ett riktigt barn — och då var det kanske
just åt denna deras tro, hon tillät sig småle. —
Den litet frostiga höstluften hade höjt färgen
i hennes vackra anlete, hon njöt själf af blodets
uppfriskande fart och visste väl, hur bra
rodnaden tog sig ut i den fina, klara hyn, under
det brunblonda, rika, vågiga håret, som hon
aldrig behöft krusa ens till flickårens julbaler.
Den smala, något böjda näsan och den litet
spetsiga hakan kommo floret att strama, eljest
var allt i hennes yttre smidigt, afrundadt, mjukt
och elegant ungdomligt. Den matthvita hatten
och den matt marinblå dräkten kunde icke ha
valts med utsöktare smak. Och Mohren, den lilla
spensliga, sidenbruna terriern, med ena örats
rosenröda inre utkrängdt, finurligt trippande
framför härskarinnan, utgjorde det mest
stilfulla sällskap åt denna unga dam, som förstod
ensliga vandringars värde ej blott för hälsan,
utan äfven för eftertanken. —
Hon gick än saktare genom trädgården,
spejande mellan de gulnade kastanjernas, de
svartnade aplarnas stilla löfverk upp mot villans öfre
fönsterrad: — om icke hennes två små flickor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
