Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKYDDSLINGEN
5
skulle ha varsnat mor och Mohren och vinka
välkomna! Nej, de syntes inte till, de gjordes
väl redan i ordning till lunchen. Och
häradshöfdingen satt nog ännu på sitt kansli, skulle icke
uppenbara sig förrän vid första gongong-slaget
— punktligheten mandomsblifven! Han hade
säkert sett henne, när hon passerade tingshuset,
men för sin del undvek frun att snegla ditåt.
Inte för att en nick mot den tråkiga byggnadens
stora, fyrkantiga gafvelruta skulle kunna
missförstås — d. v. s. tagas såsom för notariens
räkning. Nej, men en väluppfostrad
ämbets-mannafru stör icke sin make under hans
tjänstgöringstid. Och dessutom —
Men hvad var det hon hörde för larm ?
Inifrån huset, i stora trappuppgången, i förhallen ?
Två alltför högljudda mansröster — och den
ena häradshöfdingen, så grof, så uppretad, att
hon i första taget knappt känt igen den! Och
den andra — det var ju hans, notariens stämma,
också sprungen upp i de mest oroväckande strids-
toner! Ja, utan tvifvel–och dock, det var
rent otroligt!
Mohren gaf till ett häpet skall, tvärstannade
på straka benpinnar. Frun hade också blifvit
stående midt på planen, bestört afvaktande —
ty de grälande rösterna nalkades. Upp flög
halldörren, och ut kom notarien, baklänges, och
med sin svarta skinnportfölj trotsigt lyftad till
hugg eller värjande — och hans förman, härads-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
