Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKYDDSLING EN
7
till öfre våningen, där han hade sitt enskilda
arbetsrum.
— Jag kommer ner till lunchen, upplyste
han, liksom flyende.
— Jaså — ja! — sade frun, med lagom
dämpad undran.
Hon förstod icke, hvad som skett, men
mycket väl, att hennes man kunde tarfva några
minuters enrum. Ty så besinningslöst upprörd
hade hon icke på åratal sett honom. Det måste
vara en utomordentlig sak, en alldeles extra
obehaglig och rent personlig öfverraskning, som
kunde drifva häradshöfding Frise att förgå sig
mot en kollega, låt vara underordnad, obefordrad,
nästan lärling. — Nå, hon skulle ju återse
båda herrar stridstuppar om en liten stund vid
matbordets fridlysta, snöhvita rand. Där var det
hon, som förde spiran — med osviklig takt, med
omärklig, men orubblig makt. Hon tvifladeicke
på, att de inför hennes tysta, men kännbara
domslut skulle falla till föga och vända vackra
sidan fram igen — om också så småningom,
liksom i sömnen. Hvad stort sker, sker i det stilla.
— Han är ett brushufvud — men ett stiligt
sådant! tänkte fru Frise om notarien. — Och,
Sam får ha öfverseende med honom, ty jag har
fått ha öfverseende med Sam! —
Med lätta steg skyndade frun upp till sina
små döttrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
