Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
SKYDDSLINOEN
Notarien Frits Bodell gick som i ett rus af
harm, af kränkt själfkänsla. De mörkbruna
ögonen flammade till gång på gång, som blixtar af
ett bortdragande oväder; häftigt andades han,
den salta, kyliga sjöluften tycktes vilja spränga
hans heta barm. Hela den höga, unga gestalten
genomdallrades af fjädrande, rytmiska rörelser.
Han var en brinnande natur, en kämpe, som ej
saknar kraft, men makt öfver blod och nerver.
Hunnen ner till allégrinden, började han
dock försöka fånga tankarna och samla sig till
ett beslut, hvad det så kunde bli. Att han ej
kunde infinna sig till lunchen, inte alls
återvända annat än för att packa sina saker — clet
var klart. Först skulle han kvista in på kansliet
och skrifva ett bref till sin morbror, kronofogden,
som varit hans förmyndare och ekonomiska
stöd under studietiden. Han skulle säga, som
sant var, i sansade, men otvetydiga orcl, in plain
terms, att han icke kunde stanna hos Frise, hur
förmånlig tjänsten där än ställde sig i yttre
hänseende. Hans personliga uppfattning af en del
tidsfrågor — man behöfde inte särskildt säga
hvilka — hade gifvit förmannen anledning till
obefogade förebråelser under ämbetsutöfningen.
Häradshöfdingen hade själf tagit första steget till
oförsonlig brytning. Frits hade då inte annat
att göra, än att tacka för gångna tiden och
draga sina färde. Han vore tacksam få gästa
morbrodern till dess ny plan för notarietjänstens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
