Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
SKYDDSLINOEN
för trapporna och in i den långa, kala
korridoren. Allt syntes tomt och låst. Endast från
vaktmästarebostaden hördes barnskrik. Vid
kanslirummets dorr stannade hon, lyssnande, innan
hon vågade en knackning. Den blef obesvarad,
och hon kände, där var regladt. Alltså, där
fanns han inte. Eller tänk, om — han ändå
satt därinne, ensam, orörlig. Kanske han stängt
sig inne där för att få smälta skymfen i fred, i
ämbetslokalens likgiltiga, intetsägande fridlysthet.
Eller, hur förfärlig möjlighet! Om han i sin
ytterliga upprördhet, i förtviflan öfver den
utståndna tvekampen och dess outredliga följder
— rent af burit hand på sig själf! Om han
kanske låg därinne, liflös — fallen för
själf-mördarkula! Fru Elsa kände en sällsam, isande
darrning stiga genom sig, och det slog henne
plötsligt, att lika otroligt som detta sista hemska
antagande var, lika öfverraskande hade denna
ångest kommit öfver henne. — Naturligtvis skulle
vaktmästarfamiljen ha märkt, om någonting
oroande försiggått, men fråga efter honom, det ville
hon ändå inte. Likväl blef önskan att återse
honom, att få tala lugnande och goda ord med
honom, henne allt mer öfvermäktig.
Hon gick långsamt ut igen.
Hösteftermiddagens solflöde från väster, spegladt i ett nästan
isblankt haf, bländade hennes ögon. Hunnen ner
till stora vägen, tvärhäjdades hon därför af alt
oförberedt möta — den förgäfves sökte. Frits
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
