Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKYDDSLING EN
23
vid dunboans blida kittling kring hakan, talade
fru Elsa mest för att icke lämna Frits åt egna
tankar.
— Ja, Sam tänker bevars att jag är så
omöjligt pigg på kalaslif och allt det där. Ack,
den tiden har flytt. Nu, vet ni, lefver jag mest
för de mina–-för mina barn.
Frits kunde inte lata bli att småskratta, vänd
ut mot susande kvällsmörkret. Denna lilla,
elegant ombonade, flicklikt vackra ungmor, som
betrodde honom sin väluppfostrade resignation,
hon satt där ju vaggad af baldrömmar,
hop-kurad i småhuttrande förnöjelse som en leklysten
prinsessa på färd mot — leken. Och hade han
inte goda skäl att räkna sig, så stor och stark
och helskäggsutrustad han var, till de barn,
hennes moderliga intresse omfattade!
— Det lär ju alltid gå särdeles muntert till
hos Tyrssons ? inföll han. Fru Elsa spratt till
af plötsligt vaknad ifver. Javisst, han hade ju
alclrig varit med på någon riktig middag hos
änkekonsulinnan, endast föreställts för henne och
hennes son, liksom för aftonens öfriga sällskap
— Frises, särskildt fru Frises närmaste umgänge.
Nu fick hon brådtom att riktigt förbereda
honom på blifvande kraf och öfverraskningar. Det
blef i allmänhet ganska själfklara saker, hon lade
honom på hjärtat. Att visa den gamla
oför-bränneligt glada värdinnan en ej alltför
vördnadsfull uppmärksamhet. »Jag är väl ingen mumie,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
