Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKYDDSUNGEN
27
— Å, inte riktigt. Jag har sett två notarier
före er hos herrskapet Frises.
Det förargade honom. Hade hon kanske
gjort jämförelser och ville låta honom förstå,
att han icke borde anse sig öfverlägsen sina
företrädare? Eller tvärtom — ? Dumheter! afbröt
han i största hast sina funderingar. Hvarför
skulle han tvärt ge sig till att tolka struntprat
som allvar? Han visste ju själf, att dylikt
ofelbart aftecknade sig i hans ansikte — den där
fördömda djupa skåran mellan hans alltför tjocka
ögonbryn, den hade spelat honom många fula
spratt. Men, gudskelof, fröken Dagborg behöll
ogrumlad sin trohjärtadt skälmska min, ett godt
barns leende, rent som en solstråle!
Det blef i stället Max Tyrsson, som
er-tappade notarien.
— Tänker du hålla ett brandtal, Bodell?
-skojade han, i det han med en nyspräckt
havannalåda kom piruetterande från sin lilla
privatvåning. — Det röktes oförväget i hela filen af
festrum, där hos Tyrssons. — Frits skrattade
sitt tystaste skratt, strängt taget ett ganska
hotfullt, bara hvita tänder, som lyste till i det svarta
skägget. Tyrsson dröjde, bjudande fröken
Dagborg en cigarr, som ju vägrades.
— Nej, förlåt mig, vi vet ju bägge, att
mamma är det enda fruntimmer i sta’n, som
törs blossa annat än cigarretter.
— Tack, jag röker inte något alls! — sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
