Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKYDDSLING EN
35
annan, han sett. Fröken Dagborg, ja — men
hvad hette hon till förnamn? Det måtte han
inte ha hört, ty eljest skulle han minnas det. —
Med barnslig smärta tänkte han på, att de inte
sagt hvarandra godnatt. Det var ju icke hans
fel, hon hade ju plötsligt dragit sig undan —
och icke återkommit. Kanske skulle han icke få
se henne igen förr än vid tackvisiten hos
kon-sulinnan. Kanske icke ens då! — Om han
åtminstone kunde få tala om henne med någon,
som hade något att berätta om henne! Han stod
ju så helt och hjälplöst ovetande om hennes
personliga förhållanden, hennes öde. Och just att
ingen af slump eller afsikt meddelat honom
något härom, ökade hans åtrå, hans heta undran.
Ansågs hon så fullständigt obetydlig, så
sorgligt likgiltig, denna ljufva och lockande,
lifs-lefvande lilla gåta ? — På sätt och vis kände han
det lugnande, detta, ty hade något fult eller
nedsättande funnits att pådyfla henne, så nog skulle
väl någon antydan därom nått hans öra. Fru
Elsa Frise, som för öfrigt i största förtroende
gifvit honom signalement å figurerna i hans nya
omgifning, hade ju icke med ett halft ord berört
fröken Dagborg. Nå, vare sig det berodde på
okunnighet eller någon alldeles särskild, hemlig
beräkning, saknade Frits lust att spörja sin
välmenande beskyddarinna om saken. Han var icke
säker på att få klart besked från det hållet, fru
Elsa hade så mycket oåtkomlig försiktighet, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
