Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKYDDSLING EN
53
— Det gör ni säkert — säkert, fröken Hilma.
Om ni inte sett till hjärtat på mig, skulle ni
aldrig ha kommit och uppfyllt min begäran. På
mig kan ni lita — helt och hållet.
— Det tror jag också, notarien. Men om mig
vet ni väl egentligen ingenting.
— Nej, tyvärr! Men hvad gör det ? Nu har
ni i alla fall låtit mig veta det viktigaste,
att — vi två äro vänner och förstå hvarandra
som ingen annan. Inte sant, vi ha så mycket
att säga hvarann, att det vore grymt och
orättvist, om vi skulle gå tysta och främmande.
— Lifvet är grymt — ibland, det vill jag inte
neka till. Men hvad tjänar det till att klaga?
Allraminst bör man det för en vän.–Hon
kväfde en suck, och skakade på hufvudet.
— Å, — en vän, som man litar på, skall man
inte vara så rädd för. Han begär inte bättre
än att få trösta.
Hon lät höra ett litet dämpadt, vemodigt
mummel, ett gnolande, som i all sin skälmskhet
biktade ett djupt tvifvel. Frits log för sig själf,
hänryckt öfver det sällsamt milda behaget i
hennes väsen. Det var som ljuf musik med sordin,
uttrycksfull genom själfva sin sorgsna
försynthet. — De hade nått parkens hörn, där
stranden tog vid och en kylig fläkt från fjärden
bröt in mellan klipporna. Med en liten rysning
vände hon helt om och letade efter sitt ur. Han
förekom henne, och visade henne sitt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
