Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
SKYDDSLINGEN
— Jag kan säga alltsammans, genmälde han,
och ni, fru Elsa, är den enda, som kan ge mig
ett råd.
Hon smålog med en kort nick, och Frits
biktade för henne sin kärlek till Hilma Dagborg
och de missöden, som ställt sig mellan dem.
När han slutat, böjde han sig fram, sänkte
hufvudet i händerna och skakade det som i gråt.
Efter en stund sade Elsa: — Er behöfver jag
ju inte fråga, om ni på fullt allvar vill binda
er vid henne.
— Jag är redo att trotsa allt, försäkrade han.
— Det är riktigt af er, Frits. Men ni skall
fara varligt fram. Vill ni, att jag ber konsulinnan
om tillåtelse för fröken Dagborg att träffa er?
Frits såg hastigt upp, med en stråle af
tacksamhet och återvaknande hopp i sina
feber-heta ögon. Elsas blidt uppmuntrande småleende
hugsvalade honom som en moders.
— Skulle ni verkligen vilja göra det, fru
Elsa?
— Förvånar det er, herr notarie? — Jag
.håller ju mycket af er, fröken Dagborg är också
en präktig ung människa — och sann kärlek är
en så sällsynt och dyrbar blomma, att man
måste ta vård om den, när och hvar den kan
påträffas.
Frits tog hennes hand och kysste den
högtidligt. Mohren gaf till ett ängsligt bjäffande.
Elsa fortfor:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
