Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
SKYDDSLINOEN
middag. Konsulinnan hade gifvit nådigt bifall.
— Nu valde de dock icke stora hufvudgatan,
utan veko af in i gränden, förbi lektor Hetmans
bostad. De logo mot hans fönster.
— Vi måste en dag besöka honom och tacka för
gocl fristad — sade Frits och tryckte hennes arm.
— Javisst — men jag är nästan litet rädd
för honom — svarade Hilma. — Hvad skall han
ha tänkt om mig?
— Du får lägga bort att vara rädd — sade
han — det är bara en ovana. Hetinan vet
allting om dig, som han behöfver veta, för att
förstå och gilla vårt handlingssätt. Han dömer
fritt och klart och människovänligt.
— Som du! — inföll hon sakta. Men det
lät nästan mer som en darrande fråga än en
förvissad bekräftelse. Hela denna kärleks historia
hade för Hilma kommit som det otroligaste
af allt. Hon hade lärt sig betvifla alla mäns
allvar i känslan, lärt betrakta sig själf med det
dagliga lifvets kalla, sårande och förhärdande
blick: — som en från det sociala paradiset
utesluten, en sekunda vara, en, som icke kan
komma i fråga annat än under tjänares skepelse,
tjänares — eller leksaks. Det hade hon vetat.
— Och nu var hon ej endast en vacker, utmärkt
bildad, finare domestik, icke blott ett frestande
flirtföremål, som man kysser i smyg för att
sedan öppet gå förbi. Nej, hon var älskad af en
man, en verklig, en eftersträvansvärd och efter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
