Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95 SKYDDSLINOEN
ängslande och grumlig för den hetsige notarien,
isynnerhet som han ännu långt ifrån återvunnit
normal jämvikt. — Han dröjde därför så korta
stunder som möjligt nere i herrskapets sällskap.
Men häradshöfdingen tyckte sig litet bunden och
undanstucken i det dagliga umgänget med endast
sina damer och småttingar. Han hade fattat
allt större behag i Bodelis fasta och dämpade
väsen, sådant det vändes fram åt honom; — —
hvad det till äfventyrs dolde af lycka eller kval
hade han ingen känning af, och önskade
ingenting mindre. När nu en afton, efter middag,
Frits bugande ville draga sig tillbaka, undslapp
clet Sam ett smått afundsjukt knot:
— Ska’ ni ut nu igen ? Hvad skulle fästmön
säga, om hon visste, hvilken huslig herre
hon får!
Frits log spöklikt och mötte artigt
tillmötesgående änkefruns falkblick genom pincenez’n,
för att undgå att se Elsa. Men han hörde henne
infalla i allra lugnaste ton:
— Å, käre Sam, notarien är väl stor nog
att sköta sig själf. Han skall väl med på stora
slädpartiet i kväll, kanske?
— Det är klent före, ska’ jag tala om —
sade häradshöfdingen, ständigt litet gnälligt: —
Och så gärna det, för jag vill inte vara med.
— Det är bara för min skull du försakar
det! — pep hans mor med en dallrande
fingertoppsmekning på sonens rockärm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
