Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När katten är borta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som en dansmästares. Och muntert samspråk
och fnitter, som inne i förstugans skydd slog
ut i klingande skratt.
— Berta är med! hviskade väninnorna åt
hvarandra. Så slogs salsdörren upp och lilla
Berta Bertilsson trippade in, följd af sin bror,
styrmannen Algot, en bred, satt, vaggande
huggare till karl, klumpig att se på i första
taget. Efter dem, smidig och grann, gled Herbert
Korvett, son till en trävaruhandlare, själf
tillsvidare ingenting annat än sjöman för nöjes
skull. Knappa nitton år gammal hade han
redan en ståtlig mans längd, och bar sin
fulländade figur med vårdslöst behag. Hans mörka
ögon, som stötte en smula i grönt, sökte redan
från dörren Doroteas, och just när hon
välkomnande ställde kaffekannan på bordet, drog
Herbert ur kavajfickorna fram ett par
punschbuteljer och strax därpå ett par ur byxfickorna.
Det var som han trollat fram dem — och med
ett alltför anspråkslöst löje radade han upp dem
mellan koppar och glas.
— O, mina vänner! utbrast Dorotea,
rodnande. Herrarna skrattade illfundigt.
— Det här skulle kapten se! skämtade
styrmannen.
— Säg inte så, jag ryser, hväste sonen i
huset.
— Om vi kunde kroka luckorna för fönstren,
suckade lilla Erika, och snörpte på sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
