Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När katten är borta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— O, nej, Rudolf då! skrattade systern och
väninnorna veko sig dubbla af skratt, men
klappade i händerna under bordet.
— Tänk om far hörde dig! sade Dorotea,
som för att tysta.
— Ja, hvad gjorde det! genmälde Herbert.
Ni är alldeles för sjåpiga för farsgubben. Kapten
och jag kommer minsann så bra öfverens; det
är en bussig karl, om han tas rätt.
— Jo, så säger du! Ja, för dig är han så
förtjust i, svarade Dorotea och vände sig om
mot kavaljeren.
— Ack ja, vet ni, inföll brodern, afbrytande
sitt spel — utomhus, mot andra, kan han vara
den hyggligaste man kan vilja råka! Hemma
också, bevars, när här är främmande, som han
själf bjudit hit — — men, den som inte känner
honom riktigt, ska inte tala om det. Du, Algot,
som har varit här hos oss dagligdags, ända
sen vi voro små, du vet nog något så när,
hurudan far kan vara, när han sätter till.
Algot nickade stumt, med samma hastiga,
mångtydiga leende i de smala munvinklarna, som
nyss.
— Klockan 9 ska ni vara i säng, så ni kan
orka upp i tid, säger han till oss hvar kväll!
bedyrade dottern.
— Klockan 5 skulle ni vara uppe, säger han!
Och ligger vi någon gång till klockan 7, så
jösses, som han träter!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
