Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SALFVEN
179
— Är det Månsson ? Jag har ätit frukost
med fru Snakvig, hon är ju charmant. Hon
berömmer dig ganska mycket och vill nu diktera
en ny artikel. Infinn dig snarast!
Månsson mumlade ett svar, som Trum i sin
upprymdhet själfklart tog för »ja». — Men
slafven hade fått nog, ja, för mycket. Han gick
hem och åt och lade sig sedan på sin smala
soffa, blandande än besvärjelser, än hånskratt i
cigarrcigarrettens rökskyar. Och dagen förflöt.
— I skymningen väckte en bråd knackning
kandidaten ur hans halfdvala. En springpojke
bragte ett kort. Det var förstås från Trum, som
skref: — »Hvarför uteblifvit? Kom med
omgående. Fru Snakvig väntar.» — »Utaalmodig.
Velkommen, jeg länges efter Dem!» — hade den
gaskiga frun tillagt.
Månsson hade tändt ett ljus och kände sig
frestad sätta eld på kortet i pojkens närvaro.
Men i stället skref han på baksidan: »Var så
goda och vänta, hur länge ni behagar. Adjö!»
— Gif redaktören detta! — sade han till
springpojken, vände sig om, sedan han släckt
ljuset, och skönk i ny, djup och ljuf dvala.–
Redaktör Trum fick själf öfversatta den norska
fruns artikelserie och skaffa sig ett nytt biträde,
mindre medgörligt och tre gånger så dyrt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
