Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid kanalbryggan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
VID KANALBRYGGAN
ekade mellan sandbrinken och huset vid bryggan.
Då skulle Brita redan vara därnere och ta emot.
Ta emot posten, ja — och möjligen, men ej
troligen, ilandstigna passagerare att föra upp
till det lilla strandvärdshuset, där Britas mor
satt som änka med tre barn att försörja. Brita
var äldst, det fick hon veta af; så kom Jonas,
älsklingen, som nu gick i storskola i stora
staden vid älfvens utlopp, och sist lilla Hanna,
som moster Fina tagit till sig, när de blefvo
faderlösa och allt med ens dubbelt så armt och
knappt för dem som förr. Moster Fina var
änka, hon med, men efter en betydligt välbärgad
gårdsägare — och barnlös. Det ville säga:
hennes hädangångne make hade i tidigare
äktenskap en son, som nu tagit gården, men gumman
hade anständigt undantag till döddagar, och
kalla pengar därtill.
— Ack, ja, de hade det ju i grunden så bra
och väl ordnadt allesamman, utom Brita —
tänkte Brita själf. Hon suckade, riktigt frossade
i suckar, och det kunde hon töras, ty hon lät
oförtrutet spinnrocken gå i ett evinnerligt surrande.
— »I morgon kommer fästman din» — skulle
hon nog velat sjunga, men det gick inte an. Ty ute
i salen sutto modern och moster Fina, som var
på besök öfver natten. Brita kunde mycket
tydligt höra deras röster, så systerlikt gälla,
båda, fast moderns mer ängsligt brådskande,
mosterns mer makligt långdragen. Än så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
