Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid kanalbryggan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID KANALBRYGGAN
1S5
länge var det ju likväl ett glädjeämne, de hade
uppe och ältade. Modern hade just, högtidligt
trodde hon själf, uppläst sista brefvet från
Jonas, hennes tröst och hopp, som alltid varit
så orimligt snäll, som aldrig ens i sömnen
pladdrat om att bli sjöman, utan som skulle
varda präst. Om bara pengarna räckte! O, o,
så många nya, dyra böcker, han ständigt och
jämt måste köpa, och nu skulle han börja med
gevärsexercis, han, stackars vasker, precis som
en beväring — och skoluniform fick han lof att
ha, för det hade gymnastikkapten sagt och alla
cle andra hade det redan. Herregud! — jämrade
värdshusfrun mellan hvarje, rappt och omständligt
andragen detalj i sonens dyrbara kostnadsförslag.
Herregud — jajamenna! —
Brita förstod så väl som aldrig det, hvad
andemeningen var i all denna veklagan, som så
omsorgsfullt blandades med den moderliga
hänförelsen öfver den ovärderlige pojken. Hon tänkte,
moster Fina satt inte heller döf och dum därute.
Hennes svar blefvo allt sorgsnare för egen
räkning, men utan att alltför skärande likna hyckleri.
— Jaa, kära Malin — predikade hon, barn
är alltid en gudsgåfva — jag har inga fått. Jag
har fått låna din lilla Hanna — och måtte jag
inte dö bort från henne.
— Ja, väl är det, att hon är så lydig och
rar, som du säger själf, Fina lilla — faderlös
som hon är, så späd!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
