Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gammaldags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att stiga af tåget vid en liten ödslig station
och förgäfves spana omkring sig efter den man
väntat finna till mötes, roar ingen. — Jenny,
van att med jämnmod bära mycket, kväfde
förargelsen — skjuts måste ju vara sänd att hämta
henne, den hade väl råkat försinka sig i någon
af de långa backarna; kanske var Agnes*själf
med, och då vore det ju synd att visa otålig
min. Lugnt gick den nykomna unga damen så,
allena, med den ganska tunga resväskan i hand,
genom väntsalen och ut på landsvägen. Tomt
låg landskapet framför henne, med en molnig
sensommardags säreget undergifna vemod, likt
en slöja, mer kännbar för tanken än för ögat. —
Ja, hit hade Jenny rest många gånger förr i
tiden, men då plägade kusinerna vänta i flock
på perrongen, viftande välkomst redan på långt
håll — och hon, den tidigt hemlösa, som aldrig
ägt syskon — hade känt sig så på en gång
afundsamt och tacksamt rörd innerst i hjärtat.
De togo emot henne, som vore hon en af dem,
men ändå — var och förblef hon blott släkting
13. — UUman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
