Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gammaldags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 GAMMALDAGS
bleka Jenny, litet för mager och liksom, trots
finheten i typ, stämplad af ensamt, sträfsamt lif,
storstadslif utan nöjen — och den något mindre,
mer jämnt vuxna, landtligt blomstrande Agnes,
hurtig och frisk. Alltid hade Jenny inför
Eklundabarnen känt ett slags hemligt, mjältsjukt
medlidande med sig själf — men nu, vid detta
återseende, greps hon af ett nytt, obeskrifligt
deltagande för den unga fästmön. Tåget söderifrån
rullade med slammer och hväsande in längs
perrongen. — De skyndade uppför trappan.
Där fattade Agnes hastigt tag i Jennys arm
under reskappan och hviskade: —
— Hör du, lofva mig en sak — hör clu!
— Ja! Agnes — men, hvad?
— Jo. Jo, du får inte lämna mig i dag,
lämna mig inte ensam med honom, hör du det!
Jag ber dig!
— Med, med — din — ? Jenny kunde ej
dämpa sin undran. Agnes drog henne häftigt
med sig genom väntsalen, där landtbor,
hemvändande från staden, ordnade sina packningar.
— Lofvar du mig det? — hviskade Agnes,
tiggande, och med ett grepp om Jennys arm,
som ville hon icke släppa henne med mindre
än ett jakande svar. Jenny såg så lugnt
forskande hon kunde in i väninnans ansikte,
som nu skälfde helt blekt.
— Ja — Agnes, jag vet knappt. —
— Tst, där är han!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
