Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gammaldags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMMALDAGS
197
Utanför skred en ung, högrest prästman
dröjande öfver perrongen.
* #
*
Kyrkoherden och hans fästmö togo plats på
försätet, Jenny fick sitta ensam bakom. Hon hade
godt tillfälle att iakttaga dem och det var med
ofrivillig skärpa hon mönstrade prästen.
Att du nödvändigt skall köra ensam ner till
stationen! hade han förebrått sin fästmö,
saktmodigt, helt mildt. Och med egendomlig
skygghet hade hon svarat, att alla drängar på Eklunda
behöfts för höskörden. Sedan hade Agnes ifrigt
vändt hufvudet åt Jenny så mycket sig göra lät,
och börjat prata om allt, hon kunnat hitta på:
mest om deras gemensamma minnen från glada
färder samma väg i svunna flickår. Så satt
kyrkoherden där, tätt bredvid sin utvalda, men
ändå som utesluten, glömd och overklig. Vid
en gammal kvarnbro, hvars räcken sågo föga
betryggande ut, lade Elfberg lugnt sin hand på
hennes och förmanade i sin oändligt behärskade
ton: — Kära du, se litet på, hur du kör!
Och Agnes spratt till, rodnande som en
bannad skolflicka, tog häftigt tag i tömmarna
och förblef moltyst en lång stund.
De voro framme. Jenny hvilade ännu en
gång i pinnstolen på Eklunda veranda,
öfverskuggad af de åldriga ekarna, i hvilkas mossiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 18:07:18 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sagorom/0205.html
