Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gammaldags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
GAMMALDAGS
grenverk hon och kusinerna gjort så inånga
förbjudna klätteröfningar. Oftast hade Agnes varit
den, som lockat de andra med sig; käck och vig
som en pojke klängde hon sig upp i den
svindlande, grönskande höjden och hennes utmanande
jubel öfver det härliga i att gunga däruppe, clär
eljest endast fåglar och ekorrar tordes leka,
frestade äfven en så förståndig och stillsam tös
som Jenny alltid varit. Sedan blef ju Agnes
också rättvist den, som fick lida straffets värsta
hetta — och hur byvädershastigt skiftade ej då
hennes yra glädje om till hejdlös förtviflan. Det
var så bittert att se den strålande Agnes hukacl
samman i gråt — det var för hennes små
mecl-brottslingar värre än egna sorger.
Och nu, tänkte Jenny, där hon satt mellan
kyrkoherde Elfberg och gamle morbror,
kontraktsprosten, och med gamla moster, prostinnan, midt
emot sig — nu kände hon nästan löjligt väl
igen den tryckande stämning, som röjde, att
Agnes ej var sina föräldrar till behag. Flinkt
och tyst serverade hon och lilla Annita, som i
långfläta och prydligt husmodersförkläde tycktes
ett mönster af landtlig dygd, det goda kaffet och
de öfverdådiga, oöfverträffliga kakorna. De gamla
talade vänliga ord till den blifvande svärsonen,
och till sin unga släkting, som bjudits att gästa
dem — men under allt som yttrades gnällde en
missmodig disharmoni, som Jenny bättre än de
flesta hade öra för. Alltjämt, men ständigt i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
