Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett gammalt hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209 ETT GAMMALT HJÄRTA
slog sig då lugnt ner på en liten rund stol
midt emot bakom bordet. Han mönstrade sin
äldre vän med ärlig och vänskaplig undran.
Men alltför grannlaga för att fråga burdus efter
orsaken till dennes sällspordt omisskännliga
misshumör, sade han så, i mindre frank ton:
— Hör du, bror, jag kom egentligen,
uppriktigt sagt, mest för att höra, om du tror, att
jag får platsen!
Det gällde en väl aflönad framtidsbefattning
hos en mycket ansedd juristfirma, med hvilken
Mulllin ägde mångårig förbindelse. Mulltinhade
just föreslagit Julius att söka den och lofvat sin
rekommendation. Afgörandet kunde väntas hvar
dag.
— Hm. Får — —! — kom det ändtligen
muttrande från Mulltin; det lät som om hans
strupe varit full af rost och skrot: — det är inte
jag som tillsätter —. Den som bäst förtjänar —
han får!
Efter detta uttalande återsjönk den betryckte
lille frodige herrn i sina dystra grubblerier, och
Julius förstod mer än väl, att han kommit
olägligt. För att godtgöra det, och utan ringaste
stötthet för egen del — så lycklig som han var
denna morgon! — gick han sakta bort till sin
beskyddare, och lade mycket varsamt sin hand
på dennes kullriga nacke: — Har du möjligen
lust att gå med ut — frukostera på »stadt» till
exempel, där är trädgårdsservering öppnad just?
14. — Ullman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
