Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett gammalt hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
ETT GAMMALT HJÄRTA
— — Det kunde kanske — muntra upp dig?
— En ryckning ilade genom konsistorienotarien.
Alldeles ovan vid denna blida vänlighet
öfver-väldigades han just under dess inflytande af sin
buttert instängda hjärtesorg. Till Åkerstens
häpnad, ja, förskräckelse, dängdes Mulltins korta
armar plötsligt våldsamt ut öfver bordet och
med näsan i sina stubbhåriga händer — brast
hedersmannen i gråt. Skyddslingen stod alldeles
mållös och rådvill. Hvad i all världen var det
fatt med den gode Mulltin, den alltid trygge och
tvärsäkre, alltid ämbetsvärdige konsistorienotarien?
— Länge räckte ej det underliga känsloutbrottet,
snart nog dök hans ena näfve ner efter den röda
snusnäsduken, och så var han redo att lätta sitt
hjärta i klara ordalag. För någon annan än
Julius skulle han aldrig gjort det, men han
tyckte, det var som att tala till en son; — och
en förklaring syntes ju högst nödvändig.
— Jag har — otur — otur i lifvet — började
han, ännu kämpande med snyftningarna — jaja,
inte i yttre mening, kan väl vara. Men äfven
jag äger ett hjärta, bror Julius. —
— Naturligtvis — inföll denne — mot sin
vilja åter en smula lustigt stämd.
— Ja, du behöfver inte veta mera, än alt
jag — i många, många år — troget, du, troget
— har älskat en flicka! Ja, en ung dam af
mycket god familj, utmärkt god, och i en
särdeles oberoende ställning. — Om några dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
