Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den rättfärdige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
DEN RÄTTFÄRDIQE
— Ä, nej bevars! — Jag kan hälsa dig från
farbror Hällvik!
Han sade det plötsligt, beräknadt lugnt, och
kisande mellan fingrarna för att bespeja hvarje
skiftning i hennes drag, som klart belystes af
en lampa utan kupa. Det vackra ansiktet hade
verkligen blixtsnabbt förändrat uppsyn, ett buttert,
förnärmadt uttryck läste han däri. Men det var
icke just, hvad han väntat sig. — Lina teg en
stund, och serverade hans te.
— Jaså — kom det småningom, litet
motvilligt — bad han verkligen hälsa till mig?
— Hm. Hvarför inte? — Rikard drack en
klunk, för att ej oroa henne. Hon satte sig på
en låg puff rakt framför mannen.
— Jo, vet du hvad, Hällvik har hela hösten
burit sig så besynnerligt åt mot mig — ja, så
otrefligt — jag har icke tänkt på det nu, sen du
kom hem — men eftersom du råkade nämna
honom, så —. Hvad det kan bero på, och hvad
det skall betyda, begriper jag inte. Han har
lagt bort att hälsa på mig, å, han vänder bort
ansiktet så föraktfullt som om jag vore en slinka,
en lösaktig kvinna.
— Ah, du talar?
— Jo, det är sant! Men det vet vi ju, hur
konstig han visat sig mot oss förr — jag menar,
mot dig och svärfar.
Rikard nickade tyst; han ville icke se på sin
hustru, för att ej hans blick skulle förråda den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
