Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En tapper själ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN TAPPER SJÄL
239
och räckte handen. Hon tog den, förströdt, med
någon flyktig min af förvåning, och direktörn
nickade:
— Det är Annie, en släkting —.
Det fick jag tills vidare nöja mig med; men
så ofta jag kunde mellan prat och medan jag
åt, iakttog jag oförmärkt denna släkting, som
tycktes ha fått Askungens roll i det gentila
rikemanshuset. Hon bar den med brådmogen, men
kanske omedveten värdighet. När hon ändtligen
fick ro att, sist af alla, slå sig ned, nere hos
barnen, brydde hon sig knappast om att röra
hvarken mat eller dryck. Hon låtsades äta,
tycktes det. Visst var det en vacker varelse. Väl
hade min inbillning kvällen förut i halfdunklet
diktat henne mera romantiskt skön än hon i
verkligheten, i det starka, klara solskenet tedde
sig. Men just sådan hon nu var, intresserade
hon mig oerhördt mycket mera. Aldrig har jag
sett ett så ungt och trots blekhet fräscht ansikte
präglas af så förfärande leda. Det var så att
säga själiskt förvridet, under en mask af stel
likgiltighet. Och ändå — när hon t. ex. språkade
mecl barnen och hjälpte dem till rätla med ett
eller annat, lät det rent af vänligt; — endast
man undvek att se på henne!
* »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
