Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En tapper själ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN TAPPER SJÄL
245
hus — fast han är frisk ? — Är det för
detta?–
— Skrik inte så där, hör du! — afbröt
direktören barskt.
De hade stannat alldeles vid bersåns
mynning. Jag kunde se deras skugglika gestalter,
höra hennes flämtande andetag.
— Men vänta, ni, jag blir myndig till våren,
och då —.
— Håhå, hvad då, då ? - Då ska’ du ha
ut ditt möderne, och resa och hämta ut din
far och stämma mig, hvad ? — Hans smidiga
nasalstämma ljöd nu mildt hånande. Hon teg
nu. De stodo tysta bägge en stund. — Så
återtog Winckel:
— Nog nu! Som du så väl vet, får du
gärna stanna här hos oss. Du har ingen annan
stans att ta vägen heller. Men håll dig en smula
i skinnet, och bär dig åt som folk mot
våra släktingar och vänner. Det blir bäst för
dig, det.–
Och han gick. Jag hörde hans steg dö hän,
upp mot huset. Och hennes snyftningar hörde
jag. Nu brydde hon sig inte om att återhålla
dem. Jag både önskade och fruktade, att hon
skulle varsna min närhet. Själf stod jag orörlig
i dunklet. Då — — skedde det. Den slanka,
mörka gestalten, som stått framåtböjd därute,
med ansiktet i händerna, gled sakta in i den
djupa, gamla bersån. — Rakt mot mig gick hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
