Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En annandag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ANNANDAG
255
— Mor behagar anisette, det vet jag.
— Det vet du, lille Stig.
— Ja, Ebba vill gärna också, men får inte
för doktorn — skämtade disponenten, bugande
för sin dam. Unga värdinnan skrattade huldt,
skakande sitt friska, rödblonda hufvud:
— Stig behöfver inte förbjuda mig det.
— Nej — inföll värden mysande mot sin
mor — våra dagars läkarefruar hålla strängare
på dieten än läkarna själfva.
— Annat var det med oss — menar du!
Håhå, clu talar halsen af dig!
Änkedoktorinnan skrattade, så att småbarnen,
hvilka just släppts in, förvånadt sågo på
föräldrarna.
— Det tycks inte ha bekommit doktorinnan
illa — sade disponenten och slog sig ner framför
den gamla. Hon log ärligt smickrad, men midt
i löjet stelnade dragen, hon sänkte det lyfta
likörglaset — och hvad sonen i samma sekund
fruktat kom oundvikligt. Med föga dämpad
bitterhet suckade hon: —
— Ånej, bevars, nog har jag tålt både ett
och annat, men det skall då vara hos er, mina
barn, som jag numera —
Yngsta barnet i huset, en femårs tös, jublade
till, gungad på knä af sin faster, den gamlas
ogifta dotter, som städse följde henne.
Men en kylande skugga hade fläktat öfver
clen glada kretsen kring salongsbordet. Dispo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
