Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En annandag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
EN ANNANDAO
nenlen till och med hade ofrivilligt mulnat —
och då änkefrun i hans mörka ögon tyckte sig
skönja uppriktigt deltagande, blef hon nöjd,
beredd att åter låta sig roas. Men den unge
mannen, som i dag för första gången föreställts
henne, och som med sin friska, dock höfviskt
tyglade sällskaplighet raskt och säkert vunnit
hennes nåd — han tycktes plötsligt liksom skrämd,
eller kanske trött.
Hvart flögo med ens hans tankar? —
Änkefrun mönstrade med skärpt intresse — begagnande
sig af något samspråk mellan värdinnan och
gästen — hans magert örnnästa, men vackra
profil. — Det var en karl, en riktig! Att kalla
någon »riktig» var den största heder, hon kunde
tillerkänna en annan. Hon skulle inte ha
någonting emot att få denne förträfflige herres ödmjuka
förtroende — att få moderligt och med utsökt
finess uppmuntra honom, därest hans manliga
hjärta tärdes af hemliga bekymmer. Och hur
var det, bedrog henne hennes stålskarpa blick ?
Eller hvad var det för en oro, som ritade rynkor
kring hans mörka, eldiga ögon ?
— Jag tror disponenten drömmer? —
skämtade hon. — Det är oss gamla förbehållet så
här dags på dagen.
— Ja, och de små! — inföll sonhustrun, i
det hon vinkade barnen till sig. Hon afvärjde
lugnt deras försök till protester.
— Nu ska’ de i säng. För farmors skull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
