Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En annandag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ANNANDAG
257
ha de fått vara uppe så länge i kväll. Men
när de börja gäspa i kapp, så —.
— Jajamen! Nå, godnatt då, ankungania,
och sof så sött! Farmodern kysste dem i tur.
Modern tog de två äldre vid hand.
— Är du snäll och tar lillan ? — frågade
hon svägerskan; så fick hon denna med sig ut.
Det var öfverenskommet — och i dörren bytte
hon en snabb blick med sin man.
De två herrarna voro ensamma med den
gamla. Deras tystnad undgick henne ej, och
det retade henne en smula, att hon icke förstod
den, att de läto henne gissa — att de glömde
sina kavaljersplikter. Därför kunde hon icke
helt behärska en sprittning, när doktorn plötsligt
vände sig mot henne med en åtbörd och ett
tonfall, som omisskännligt erinrade om, när han
i pojkåren ville tigga sig till något.
— Lilla mor, kan du tänka dig — att jag
har fått ett uppdrag, som aldrig förr förekommit
i min praktik.
— Ah, hvad säger du ?
— Jo. — Jag har åtagit mig att bli böneman.
Det är en stackars karl, som inte törs fria själf —.
— Håhå, nu för tiden? — Hon gaf till ett
utmanande skratt.
— Ja, minsann. Men det är en sådan
präktig pojke, vet du, det är rent af — min bäste
vän, disponenten här.
— Men Stig! — afbröt gumman, grannlaga
17. — Ullman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
