Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barnasinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNASINNE
265
mörkblå ögonen i spänd tankeverksamhet riktade
på gräcldkannan, medan den stilfullt böjda näsan
insöp cigarrens fina rökoffer. Och så sprang
han plötsligt upp från bordet, så att damerna
väckte till, brodern smålog makligt undrande,
och gamle Nimrod, som halfsof utanför i
solgasset, begynte med svansen taktfast afdamma ett
stycke af gårdsplanen. Likadant, med små, raska,
fasta steg, på lejonaktigt fjädrande ben, tog sig
Låge till att sno fram och åter öfver verandan.
Det tecknet kände man där, i synnerhet modern,
som iakttog honom i ängslan och beundran.
— Nå, Låge min, hvad går åt dig? — ljöd
Dids mildt spefulla stämma, oskyldigt klingande.
Som ett öfverdrifvet åskande eko kom
fästmannens svar:
— Nej, jag går inte med, absolut inte. Och
inom kort betygade han med en fnysning af
hätskt förakt:
— Det kan inte falla mig in.
— Hvarför inte då, älskling? — undrade
fästmön.
— Tack för kaffet! — sade Janne, och reste
sig lugnt, skenbart oberörd: — och hälsa så
godt!
— Ja du — inte bryr vi oss om det, utan
Låge! — menade fru Broman vemodigt.
Did slog ner blicken, i en afgjordt misslynt
min Låge hade tvärstannat så häftigt, att
Nimrod morrade till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
