266 (Sagor om hjärtat)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barnasinne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

266

BARNASINNE

— Jovisst! — hväste han: — visst ska’ ni
gä! För all del, låt inte mig hindra er! När
Davida så gärna vill... Han hade lagt bort
smeknamnet då var han alltså förfärligt djupt
upprörd. Fru Broman lade snabbt sin hancl på
Dids och skyndade sig att svara:

— Jaja, då får vi väl gå då — utan Låge.
Did teg, tappert, obevekligt. — Janne var redan
ute på planen, följd af Nimrocl. Lages steg, cle
rappa, fasta små lejonstegen, aflägsnade sig inåt
huset.

Moderns hand klappade ännu den lilla
fästmöns:

— Du borde inte talat om Olle, min flicka.
Låge är ju så barnslig — så rörande barnslig.

* i»

Öfver den höga, mörka skogsåsen, hvilken
vägen följde, steg månen, lätt beslöjad, och gaf
clen nattliga stillheten ett spöklikt,
hemlighetsfullt lif.

Fru Broman och Did marscherade ensamma:
rösterna af Rissbergaungdomen, som gjort dem
sällskap halfva hemvägen, hade just dött bort i
muntert sorl som af en regnbäck i en klyfta.
Det var Did, som till fru Bromans förvåning
bedt vännerna icke följa med ända fram. Hon
ville undvika att ytterligare reta Låge. Men att
de verkligen satt beslutet om grannbesöket i verk-

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 18:07:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/sagorom/0274.html

		Sagor om hjärtat / 266 (1910) Author: Gustaf Ullman Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|