Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ansvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
ANSVARET
kanter och sömmar i ett korrekt ämbetsverks
korridor! — Så fick han slå sig ner vid
skrif-bordet, doppa pennan i bläckhornet, ända till
botten, och pensla öfver bristerna ordentligt; en
lätt pudring med kakelugnsaska på bläckretuschen
hade god verkan.
Under dessa garderobkonsters utöfvande
förvreds kandidatens unga, ännu känsligt talande
anlete af ett bistert, tragikomiskt grin–som
mot en envis stormil med isnålar. Tänk, ja, om
det funnits en barmhärtig själ, som velat hjälpa
honom med allt slikt någon encla gång! Man
kunde ju inte springa till skräddaren med allt
lapperi — helst när man ingen skräddare hade.
— Det knackade. Axel kände den raska knogens
trumhvirfvel. Han öppnade, nickade, med ens
åter lugnt småleende. Hilding, hans yngre bror,
trädde in med jättesteg, mönstrande brodern.
— Stör jag dig; du skall ut förstås?
— Ja, men det gör ingenting; vi följs väl
åt. Men sitt ner sålänge!
Axel bjöd en cigarrett, medan han lät bläcket
torka, uppklifven i det öppna fönstret. Hilding
sjönk ner i den obäddade sängen, som knakade
under hans tyngd. — Det är beundransvärdt,
tänkte Axel för sig själf, hvad den stackars
gossen håller sig käck och rak och ser snobbig
ut i sin af mångårigt bruk flortunna kostym med
lappade knäbyxor och en sportmössa, som tycks
ha tjänstgjort som palettsvamp! Hilding var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
