Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ansvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANSVARET
277
målare. Han räckte, fastän tre år yngre, ett
hufvud högre än brodern och bar såväl öfver sin
magra, men spänstiga gestalt som i det blonda,
kustblåögda rofdjursansiktet en prägel af
tillkämpad själfsäkerhet, som dock i detta ögonblick
ej mäktade dölja en viss, rörande bryddhet.
Axel bemärkte den förstulet.
— Du — började han — du är väl pank,
kära vän ?
— Åhja — svarade Hilding och korsade sina
ansenliga vådor, genom hvilkas brunrutiga
strumpor ljusa hårstrån trängde sig fram. —
Men det var inte precis det — jag ville tala om.
Jag har blifvit god vän med en förtjusande
flicka.
Han ser ut som en lörd på resäfventyr —
tänkte Axel.
— Nej, har du det! Jag gratulerar. — Mycket
god vän, om man törs fråga ?–En lindrig
oro darrade i frågans ton.
Hilding sköt fram underläppen; han tyckte
inte om inkvisition.
— Nå, hur som helst — inföll åter Axel,
som gillade broderns förbehållsamhet — så är
det ju roligt, att du träffat någon, som du kan
ha nöje af och trifvas med mellan arbete och
bekymmer.
— Ja, hvad det beträffar, så är hon inte
rädd för det hårda här i lifvet. Men — jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
