Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tomteblod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
TOMTEBLOD
eller pianospel, inte ens »strandvarsel», som
hon vemodigt spefullt benämnde sina oändliga
vandringar utmed hafvet. Hon kunde inte skönja
det nu — blott en dyster dunkel ton i
vinterdiset bortom park och gärden. »Strandvarseln»
hade länge gifvit åtminstone saknadens
hemlighetsfulla lif åt minnena. Numera — var också
den förbi. »Stackars tös», tänkte Inger om sig
själf. — Som midt i sin fagra ungdoms vår inte
visste annat att längta efter än fars bullrande
munterhet och hvarannandagstidningen från
staden!
— Främmande, du! Det är från
häradshöf-dingens! Ryttmästarfrun susade genom rummet,
dunkade upplifvande sin dotter i ryggen, och
for vidare som på dunvingar.
— Jag ser det, sade Inger, fast hon
verkligen ej sett, hvad som nalkades inför hennes
vidöppet drömmande blick. Men i samma sekund,
som hon blef det varse, ekipaget, som raskt
körde upp genom allén, ryckte hon sig från
rutan och sträckte handen mot dörren till salen
— som för att stänga. Moderns glädtigt
beskäftiga ■ röst hejdade henne:
— Fästfolket gör förlofningsvisit. Du blir
väl i salongen?
Inger hade ämnat det motsatta, men stannade
utan att svara. Hon ville ha död på clen
evin-nerliga dagen, godt, nu fick man besök — fast,
gud måtte veta, det var mer än önskligt oväntadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
