Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tomteblod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
TOMTEBLOD
Mot honom ville hon vara så, som en
ungdomsvän, en lekkamrat förtjänade. Men inte än
en gång lockas att ta på allvar, hvad som var
idel flärd. Aldrig mer! —
Inger rycktes ur sina dolda funderingar vid
att hennes namn ljöd i samtalet. Modern
berättade, att de nu så godt som beslutat sig för
att skicka henne till Stockholm, där hon på en
mycket ansedd väfskola skulle utblida sina
konstnärliga anlag, hos en berömd pianist sina
musikaliska. Den unga fästmön förklarade sig
absolut ämna detsamma, hon skulle genast
utverka bifall därhemma.
— Om bara Albert hjälper till, så går det,
sade hon och nop honom i armen. De andra
skrattade. Albert reste sig utan att besvara
hennes ifriga vädjan. Sedan han bockat sig för
ryttmästaren, som’ redan öfverhöljde fästmön
med goda råd och lyckönskningar, kom han
plötsligt och dock smidigt tätt inpå Inger. Hon
kunde icke hjälpa, att frossbrytningen ilade öfver
skuldrorna igen — en sekund. Med lugn
värdighet tog hon hans framräckta hand. Starkt
och fast. omslutande hennes var den ännu, men
litet rundare än förr, som af vällefnad.
— Tack för i dag! — Ja, då ses vi väl i
Stockholm — sade han, mjukt, förledande
däm-padt. Inger såg ofrivilligt häpen in i hans ögon.
Hon hade helt enkelt icke hört, hur han berättat
om sin förestående afresa till hufvudstaden; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
