Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inför döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INFÖR DÖDEN
315
förlåtit honom en smula fåfänga — ja, den kunde
bestämdt vara klädsam ibland. Frånkänna honom
stolthet, det hade man icke rätt till, medgaf hon.
Den fanns där nog — men den sof visst som
ett godt barn. — Fru Malva tyckte sig plötsligt
ha slagit an för hårdt, hon greps af en
obändig, nyckfull lust att taga ledningen, ja, att låta
flygeln — öfverrösta sångaren. Det var nu en
alldeles ny visa, som han föredrog härligt:
— »dröm, alt i björkarnas gröna hus
du somnat — i mina armar!» —
Stämman svällde ut, stark och bärande,
innerlig och segerviss. Ackompanjafrisen kände som
en mystisk rysning öfver skuldrorna andningen
af den lyssnande lilla kretsens hänryckta
beundran. Och med en sällsamt bitter skärpa
insåg hon — hvad hon under dessa nog så muntra
vinterveckor förgäfves sökt skymma bort, sticka
undan för sig själf: — alt hon nu icke så lätt
som för ett tiotal år sedan skulle släppa denne
ungdomskamrat ifrån sig. Men å andra sidan,
han var ju så–, ja, hvad var han, hvad var
det egentligen fatt med Pelle ? — Sund och stark,
lagom förmögen, ensam i lifvet — liksom hon
— och dock, såvidt hon hade sig bekant, allt fort
oemottaglig för nya, kvinnliga inflytelser.
Förmånliga tillfällen hade icke fattats honom, det
visste hon också. Och nog för att hon kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
