Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inför döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INFÖR DÖDEN
317
Dörrar måtle lämnats öppna ända ut; en råkall
ilning drog genom salongen. Och — medan
oväsendet därutanför tilltog och kretsen kring
bordet häpet bröts, knackade det hastigt, häftigt
på dörren och en alldeles skräckvild
kvinnostämma ropade: — frun, frun — fru kaptenskan
— kom! — Kalkhvit i hyn hade Malva sprungit
upp, men innan hon hunnit öppna, inträdde
tjänarinnan och tätt bakom hennes af fasa liksom
krampstela anlete skönjdes drängpojken, med hukadt
hufvud, skakande, storgråtande ner i sin lufva.
— Ögonblickligt hade Pelle trängt sig före, fram
mot dessa två.
- Ut - ut! - befallde han. - Ut - och
säg till mig, hur det är? — Det är Svenning,
som–. Han hade hviskat det sista.
Tjänstflickan stammade mellan snyftningar fram budet.
— ja, Svenning hade gifvit sig af på skridskor,
långt ut på sjön, trots alla kamratens böner och
hotelser. Och denne, nu alldeles förkrossad,
hade icke lyckats rädda Svenning, då denne åkt
rakt ner i en vak — och blifvit borta. Kusken
och annat folk voro nog redan åstad med bräder,
linor, hakar och filtar, men —. Det skrik,
modern upphäfde, kväfdes som under en järn-
näfves grepp–och vanmäktig föll hon, utan
att veta det, i Pelles armar. — I feber vaknade
hon och låg då nerbäddad för att icke på
månader åter stiga upp. — Svennings lik, som
hittats några dagar efter olyckskvällen, bad hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
