Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄRANDE ’ 327
lätta frosten silfverpudrat markerna i skuggan,
medan allt som ligger i sol lyser daggigt vått
under kristalliskt strålande himmel. — Ettslags
pliktkänsla dref Jon att offra den oväntade
fritimmen för en visit hos herrskapet Wirman. Ej
utan en hastig rysning steg han upp för den
gammaldags grå villans höga stentrappa. Sedan
en klämtande ringklocka gifvit ekande signal,
insläpptes han af en tjänstflicka, som häpet
betraktade honom. — Är herrskapet hemma ? —
sporde Jon och drog fram sitt kort.
— Mja — nej, inte häradshöfdingen, förstås.
Men, frun — förstås.
— Jaså, ja, var god lämna det här och
fråga, om frun tar emot.
Svarslös försvann flickan. Jon begrep sig
inte på hennes uppsyn och beteende. Det måtte
väl vara minst lika korrekt att göra sin
uppvaktning klockan ett på dagen som fram på
aftonen! — Snart återkom den bestörta
tjänarinnan och sade nigande: —
— Varsågod, herrn — den här vägen! —
Och hon gick fore en lång, smal korridor,
slog upp en dubbeldörr och neg igen. Så stocl
Jon Somling öga mot öga med fru Ella
Wirman, född Brage.–-Han såg henne mot
ett stort, utbyggdt fönster, som gaf utsikt öfver
den åldriga kyrkogårdens purprade och
bron-serade löfmassor.. Mörkt klädd, nästan som en
sörjande, blek och stilla som aldrig fordom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
