Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
KÄRANDE
syntes hon honom i detta tysta, låga rum och
mot den fridfullt ödsliga fonden därutanför, lik
en stackars liten öfvergifven patronfru på något
gammalt aflägset landtgods i skogarna. Jon
bugade och gick fram. — God dag, Ella —
känner du inte igen mig? mumlade han.
— Välkommen, Jon — det var roligt att se
dig — sade hon samtidigt. Jon märkte så väl,
att hon tvang sin stämma — som likt ett kärt
anslag uppbådade en hel fuga af minnen — till
att låta glad, obekymrad, uppmuntrande.
— Tack! — — Du vet nog, jag har råkat
din man, advokaten.
— Häradshöfdingen, säger man! — Nå ja,
det vet jag visst.
— Och han var så vänlig be mig besöka er
här snarast möjligt. — Ella nickade, bjöcl med
en gest Jon slå sig ner i en emma och sjönk
själf ner i soffhörnet vid fönstret. Så satt hon
rätt från dagern, han midt i den grella
solbelysningen. Men han såg hennes stora, blekblå
ögon lysa nästan feberaktigt. —
— För din skull kom jag nu! — tillade Jon
sakta, som ursäktande sig.
— Nå — tack, käre vän! — Det är en
särskild sak, det där. Jag är glad, att du kunde
komma just så här dags. Eljest — bad inte min
man, att du skulle titta upp någon —
afton ?
Jon spratt till, förbryllad: — Jo — joo!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
