Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Omaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
OMAKA
De tre fortsatte upp och på öfversta
trappsteget föreställdes doktorn för herrskapet. Han
smålog en smula yrkesmässigt artigt:
— Välkomna, måtte Årvika passa er bra!
Badhuset törs jag visserligen knappast skryta mecl
— men strand baden så mycket mera.
— Härliga, helt enkelt — betygade fästmön
— vi trifs gudomligt, vi.
— Det syns verkligen på fröken — sade
direktören mecl en rörelse på ögonlocken, som
skulle ersätta både ett leende och en bugning.
— Nu slår vi oss ihop till frukosten —
förklarade Ada och de trädde ut på verandan, elär
borden väntade i rader; en lätt bris från hafvet
nedanför lekte i vasernas blommor, i de nätta
miniatyrflaggorna och de bländhvita dukarna.
Herrarna bytte damer och så slogo cle sig
ner. Doktorn pratade lifligt, ansträngdt lifligt,
om platsens egenskaper, gifvetvis mest om de
fördelaktiga: de billiga priserna, cle gocla
kommunikationerna.
— Utmärkt! — sade direktören — för mig,
som måste in till staden hvarannan dag ungefär!
Ada visste, att Inger Bromans make var
bankdirektör och en mycket ansedd man. Hon
tyckte genast om hans ståtliga, säkra yttre, hans
måttfulla elegans och värdiga hållning, passande
en medelålders gentleman. Men detta breda,
liksom lejonliknande hufvud, lindrigt grått i det
kortklippta håret, med starka tinningar, kraftiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
