Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Omaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OMAKA 337
drag, ingaf henne nästan för mycket respekt.
Presidenten Roosevelt är det han är lik — sade
hon sig — men tacka vill jag min Bengt i alla
fall!
— Ja, stannar vi, tar jag hit båten —
försäkrade direktören, — det är en racer. — —
Mans ton var så egendomligt torr och afmätt,
men helt naturlig. Doktorns meddelsamhet
verkade just i motsats därtill något uppskrufvad.
Det märkte dock inte hans fästmö. Allt flera
gäster begynte slrömma upp från bägge
uppgångania, en och två och i grupper. Doktorn
fick hälsa, skämta och besvara tillrop åt alla
håll, och därvid återvann han småningom sin
hvardagliga säkerhet. Ada lät sig för denna
gång icke störa, ifrigt och hjärtligt betraktade
hon sin väninna. — Hvad Inger ändå blifvit
blek och förnäm, tänkte hon ofrivilligt och
hennes eget lilla fylliga, solblonda fruktanlete blossade
upp i plötslig rodnad under Ingers blick, som
under en kritisk främlings. — Men stilig är hon!
— tillade Ada inom sig: — stil alltigenom!
Fast dén vackra näsan är skarpare än förr! —
Det var sant. Fru Bromans ranka
brunettskönhet präglades af rik, men utsökt smak i allt.
Hatlens spetsar, kråsen och skorna i blekt creme,
den tunna silkesdressen i mörkt lilas, det hela
var ett mästerverk. Och man såg, att det kostat
tillbörligt. Doktorn hade frågat någonting om
makarnas lilla gosse.
22. — Ullman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
