Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nödhjälp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÖDHJÄLP
369
Frampå högsommaren höllos oftast
lektionerna i en granberså, clar fasta bänkar stodo
rundt ett gammalt mossigt stenbord. I barrdoft
och skugga trotsade man där den hetaste
mid-dagsdvala, och från en närbelägen insjö, som
glittrade mellan hagens trädgrupper, strök
stundom midt i stiltjen en svalkande fläkt, minnande
om badels belöning efter mödorna. —
Kyrkoherden hedrade någon gång den lilla
frilufts-skolan med ett besök, och trots den förlägenhet
hans närvaro alltid oundgängligt påtvang sönenia,
väckte deras pigga, lystrande och glada
uppmärksamhet gent emot läraren en ofrivillig
beundran hos fadern — dock hemligt
förbunden med ett slags skamsen afund. Själf hade
han endast undervisat dem i botanik, men till
föga framsteg för dem, och än mindre nöje lor
honom. Alarik saknade håg för faderns
älsklingsämne, och Bernhard var ju ännu mycket
för liten och outvecklad. Det värsta var likväl, att
dessa misslyckade försök ökat barnens fruktan för
fadern och hans leda vid dem. Den lärde mannens
tvifvel på sina små elevers begåfning fullkomligt
förlamade den tankekraft de hade. Och nu —
under Enbergs ledning tycktes de helt förvandlade.
Så hände sig en dag vid lästimmans slut, då
kyrkoherden åhört en utmärkt lyckad lektion i
matematik — som eljest också hörde till Alariks
olycksämnen — att kandidaten besvarade faderns
erkännande, korta tack med frågan:
24. — Ullman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
